π

jag vände sidor på löpande band vid läsningen av berättelsen om pi. kanske var det för att jag försökte undvika att bli indragen i samtal med alkoholiserade resenärer på tunnelbanans gröna linje, eller möta bedjande blickar från medlemmar i rumänska tiggarligor. eller så var det bara för att boken är högst läsvänlig, och den berättelse som avtäcks sida för sida är både spännande och intressant. språket är levande, detaljrikt och den imponerande tid av research som skriftställaren yann martell lade ned inför författandet av detta verk blommar ut i de beskrivningar av religioner och zoologiska förhållanden som i mångt och mycket utgör första delen av berättelsen om pi. bokens andra hälft, vistelsen till havs, är en annan typ av historia, där hårda fakta får stå tillbaka något för att släppa fram mer fantasifullt tankearbete kring överlevnad, tro och vilja.

bokens förtjänster ligger framför allt i den annorlunda historien som berättas, den osannolika konstellationen av huvudpersoner och de tankar och reflektioner som väcks till liv hos läsaren; om liv och död, makt och lydnad, saknad och längtan. i ett vidare perspektiv kan läsaren frossa i otaliga tillfällen till biblisk symbolism - ibland lite väl lättsmälta - och eventuellt även ställa sig frågan "vad är sant, och vad är dikt, och vilken av de två föredrar jag - egentligen?".

åh. och pi. pi är förutom pojken i berättelsen även beteckningen på en irrationell och transcendent matematisk konstant. pi har en oändlig decimalutveckling. trots århundranden av forskning kring pi och dess egenskaper är talet fortfarande delvis en gåta. man kan sysselsätta sig en hel livstid med att försöka förstå pi till fullo, men man kommer utan tvekan gå bet.

martells berättelse om pi får fyra bubblor.