http://www.pbs.org/newshour/conversation/july-dec02/martel_11-11.html
http://books.guardian.co.uk/bookerprize2002/story/0,12350,836092,00.html
http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/arts/2351847.stm
tisdag 26 juni 2007
söndag 24 juni 2007
π
jag vände sidor på löpande band vid läsningen av berättelsen om pi. kanske var det för att jag försökte undvika att bli indragen i samtal med alkoholiserade resenärer på tunnelbanans gröna linje, eller möta bedjande blickar från medlemmar i rumänska tiggarligor. eller så var det bara för att boken är högst läsvänlig, och den berättelse som avtäcks sida för sida är både spännande och intressant. språket är levande, detaljrikt och den imponerande tid av research som skriftställaren yann martell lade ned inför författandet av detta verk blommar ut i de beskrivningar av religioner och zoologiska förhållanden som i mångt och mycket utgör första delen av berättelsen om pi. bokens andra hälft, vistelsen till havs, är en annan typ av historia, där hårda fakta får stå tillbaka något för att släppa fram mer fantasifullt tankearbete kring överlevnad, tro och vilja.
bokens förtjänster ligger framför allt i den annorlunda historien som berättas, den osannolika konstellationen av huvudpersoner och de tankar och reflektioner som väcks till liv hos läsaren; om liv och död, makt och lydnad, saknad och längtan. i ett vidare perspektiv kan läsaren frossa i otaliga tillfällen till biblisk symbolism - ibland lite väl lättsmälta - och eventuellt även ställa sig frågan "vad är sant, och vad är dikt, och vilken av de två föredrar jag - egentligen?".
åh. och pi. pi är förutom pojken i berättelsen även beteckningen på en irrationell och transcendent matematisk konstant. pi har en oändlig decimalutveckling. trots århundranden av forskning kring pi och dess egenskaper är talet fortfarande delvis en gåta. man kan sysselsätta sig en hel livstid med att försöka förstå pi till fullo, men man kommer utan tvekan gå bet.
martells berättelse om pi får fyra bubblor.
bokens förtjänster ligger framför allt i den annorlunda historien som berättas, den osannolika konstellationen av huvudpersoner och de tankar och reflektioner som väcks till liv hos läsaren; om liv och död, makt och lydnad, saknad och längtan. i ett vidare perspektiv kan läsaren frossa i otaliga tillfällen till biblisk symbolism - ibland lite väl lättsmälta - och eventuellt även ställa sig frågan "vad är sant, och vad är dikt, och vilken av de två föredrar jag - egentligen?".
åh. och pi. pi är förutom pojken i berättelsen även beteckningen på en irrationell och transcendent matematisk konstant. pi har en oändlig decimalutveckling. trots århundranden av forskning kring pi och dess egenskaper är talet fortfarande delvis en gåta. man kan sysselsätta sig en hel livstid med att försöka förstå pi till fullo, men man kommer utan tvekan gå bet.
martells berättelse om pi får fyra bubblor.
torsdag 21 juni 2007
3,14 vore ett för lågt betyg...
Låt mig börja med att säga att den första bokklubbsdiskussionen enligt mig var lika sprudlande tillfredställande som bubblorna i våra glas. Framtiden ser ljus ut för Books, Bubbles & B.S.
Så till Berättelsen om Pi. Att sätta ett sifferbetyg må anses oseriöst av de mest intellektuellt pretentiösa litteraturrecensenterna men det är för mig bara ett tecken på feghet. Visst en siffra kan anses förminskande och definitiv men jag förväntar mig att våra läsare kan betrakta våra betyg med en lagom stor nypa salt och även se förbi enbart siffran och även ta del av de utvecklade kommentarerna som motiverer den.
För tydlighets skull är det på sin plats att påpeka att Books, Bubbles & B.S. använder en skala från 1-6 där 6 är ett överbetyg reserverat helt enastående litterära prestationer.
Berättelsen om Pi är en roman likt ingen annan (Åtminstone nästan. Den lär vara inspirerad av en liknande berättelse.). Den har ett antal styrkor. Den rationellt krassa tonen kombinerat med huvudpersonens, Pi, alldeles egna logik skapar komiska effekter som gör att boken aldrig känns tungläst. Med tanke på att handlingen i sig definitivt kunde framställts i novellform är detta en prestation i sig. Den grundläggande "konflikten" mellan religion och naturvetenskap nyttjas på ett nytt sätt och föder tankar kring agnostik, religioners exklusivitet gentemot varandra och möjligheten att vara såväl troende som vetenskapligt rationell.
Som äventyrsroman utan symbolisk tolkning skulle berättelsen om Pi fortfarande fungera men utan symboliken hade den inte stannat kvar efter själva läsningen. Nu gör den det. Symboliken är dock romanens styrka och svaghet. Symboliken förefaller ibland uppenbar, ibland svårgreppbar och som helhet osammanhängande. Risken för övertolkning är överhängande. Det spretar helt enkelt och det drar ner betyget något. Jag lämnar inte boken med en aha-upplevelse och nyfikenheten att klura vidare på vad Yann Martell egentligen menat är halvhjärtad. Dock gjorde den efterföljande bokklubbsdiskussionen klart att tolkningsmöjligheterna är rika.
Jag måste göra ytterligare en utvikning och den gäller en möjlig tolkning. Ibland får jag en känsla av att tigern är det brittiska imperiet och Pi Gandhi. Tigern den aggresiva parten som vill pinka in ett revir den egentligen inte har rätt till. Pi som genom passivt motstånd och uthållighet slutligen betvingar tigern och finner en form för samexistens. Det verkar dock inte som om författaren avser denna tolkning alternativt så låter han den medvetet inte hänga samman och enbart tangeras. Oavsett vilket är detta ett exempel på hur symboliken ger underlag för övertolkning på gott och ont.
Som sammanfattning uppskattar jag möjligheterna att själv skapa ordning i symboliken. Jag hade uppskattat än mer om Yann Martell hade lyckats med att få mig att känna att det finns en mening bakom orden, en helhet eller poäng, som jag inte riktigt kommer åt. En mening som jag kan skönja men likt månens spegelbild i en vattenpuss inte kan fånga. Då hade romanen lämnat mig med en irriterande intellektuell klåda, en gåta att lösa. Nu lämnar den mig med ett leende på läpparna, några nya men osammanhängande tankar och känslan av att delvis ha överlistat författaren.
Betyget blir därför 4.
Så till Berättelsen om Pi. Att sätta ett sifferbetyg må anses oseriöst av de mest intellektuellt pretentiösa litteraturrecensenterna men det är för mig bara ett tecken på feghet. Visst en siffra kan anses förminskande och definitiv men jag förväntar mig att våra läsare kan betrakta våra betyg med en lagom stor nypa salt och även se förbi enbart siffran och även ta del av de utvecklade kommentarerna som motiverer den.
För tydlighets skull är det på sin plats att påpeka att Books, Bubbles & B.S. använder en skala från 1-6 där 6 är ett överbetyg reserverat helt enastående litterära prestationer.
Berättelsen om Pi är en roman likt ingen annan (Åtminstone nästan. Den lär vara inspirerad av en liknande berättelse.). Den har ett antal styrkor. Den rationellt krassa tonen kombinerat med huvudpersonens, Pi, alldeles egna logik skapar komiska effekter som gör att boken aldrig känns tungläst. Med tanke på att handlingen i sig definitivt kunde framställts i novellform är detta en prestation i sig. Den grundläggande "konflikten" mellan religion och naturvetenskap nyttjas på ett nytt sätt och föder tankar kring agnostik, religioners exklusivitet gentemot varandra och möjligheten att vara såväl troende som vetenskapligt rationell.
Som äventyrsroman utan symbolisk tolkning skulle berättelsen om Pi fortfarande fungera men utan symboliken hade den inte stannat kvar efter själva läsningen. Nu gör den det. Symboliken är dock romanens styrka och svaghet. Symboliken förefaller ibland uppenbar, ibland svårgreppbar och som helhet osammanhängande. Risken för övertolkning är överhängande. Det spretar helt enkelt och det drar ner betyget något. Jag lämnar inte boken med en aha-upplevelse och nyfikenheten att klura vidare på vad Yann Martell egentligen menat är halvhjärtad. Dock gjorde den efterföljande bokklubbsdiskussionen klart att tolkningsmöjligheterna är rika.
Jag måste göra ytterligare en utvikning och den gäller en möjlig tolkning. Ibland får jag en känsla av att tigern är det brittiska imperiet och Pi Gandhi. Tigern den aggresiva parten som vill pinka in ett revir den egentligen inte har rätt till. Pi som genom passivt motstånd och uthållighet slutligen betvingar tigern och finner en form för samexistens. Det verkar dock inte som om författaren avser denna tolkning alternativt så låter han den medvetet inte hänga samman och enbart tangeras. Oavsett vilket är detta ett exempel på hur symboliken ger underlag för övertolkning på gott och ont.
Som sammanfattning uppskattar jag möjligheterna att själv skapa ordning i symboliken. Jag hade uppskattat än mer om Yann Martell hade lyckats med att få mig att känna att det finns en mening bakom orden, en helhet eller poäng, som jag inte riktigt kommer åt. En mening som jag kan skönja men likt månens spegelbild i en vattenpuss inte kan fånga. Då hade romanen lämnat mig med en irriterande intellektuell klåda, en gåta att lösa. Nu lämnar den mig med ett leende på läpparna, några nya men osammanhängande tankar och känslan av att delvis ha överlistat författaren.
Betyget blir därför 4.
söndag 17 juni 2007
fredag 15 juni 2007
lördag 9 juni 2007
sommarlätt min melodi
min röst ligger åt att välja det sommarlätta spåret. hitler eller liknande på näthinnan under krystvärkarna känns inte så lockande just nu. har vi andra böcker i pipeline eller kan någon av följande vara smakfull sommarläsning: En geishas memoarer (Arthur golden), Tätt intill dagarna (Mustafa Can) eller Elva minuter (Paulo Coelho). Alla tre faller definitivt under sommarläsning.
Linda
Linda
fredag 8 juni 2007
freedom to choose
hitlers idéer är ingen light summer reading. vi kanske inte ska ha light summer reading, ändå. jag vill ha något fluffigare att läsa under sommaren. något upplyftande. ja, faktiskt. upplyftande.
Två ämnen och nästa bok...
Har visserligen bara läst lite drygt 50 sidor men kan konstatera att två av mina favoritämnen redan berörts. 1/ Är frihet per definition positivt eller ej? 2/ Hur kan man vara något annat än agnostiker? Lovar gott... :-)
Mathias, kan inte du ge oss lite mer argument för varför nästa bok eventuellt inte är ett bra val. Om vi ska byta måste vi börja fundera på alternativ snarast.
/J
Mathias, kan inte du ge oss lite mer argument för varför nästa bok eventuellt inte är ett bra val. Om vi ska byta måste vi börja fundera på alternativ snarast.
/J
måndag 4 juni 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
