Jag måste försöka lära mig att skriva mina recensioner i direkt anslutning till att jag läst boken.
För en gångs skull läste jag ut boken en bra bit före vår bokträff. Därtill har en del tid förflutit sen denna träff. Bubblorna gör också sitt till.
Vad jag försöker göra är att skriva ner förväntningarna på denna recension något.
Flyga Drake är en bok som på ett effektivt sätt engagerar sin läsare. Kanske lite för effektivt. Alla dramaturgiska knep och klyschor tas till och i det avseendet blir det inte så orginellt, bara ovanligt väl utfört. Det som däremot är något orginellt, eller så är det bara jag som läser för lite, är den inblick boken erbjuder i den afganska historien. Boken är i sig en osedvanligt rik historia och mot bakgrund av Afganistan som skådeplats för världspolitiken, religiös fanatism och, i skuggan av detta, människornas liv och vedermödor i stort och smått blir den mångdimensionell.
Jag har lätt att ta till mig bokens huvudkonflikt - skuld. Människans svaghet och ovilja att acceptera sin egen svaghet. Svek och den empatiska människans förmåga till förtärande skuldkänslor över detta. Alla dessa ting dras till sin spets i denna historia. Det är gripande, angeläget och realistiskt, omän extremt.
Så långt allt väl. Men det finns ett par men. Inte något jättestort men tillräckligt för att ändå anse att det drar ner helhetsintrycket.
Språket är enkelt och rakt. Det hindrar ej historien men det adderar heller ingenting.
Jag betraktar som läsare en historia. Jag blir engagerad. Jag läser snabbt och intresserat. Jag förfasas. Men jag förvånas samtidigt över att det inte går mer under huden på mig när det trots allt känns så tillgängligt, så angeläget. Kanske är det just det. Less is more gäller inte här. Det är dessutom trots allt en fjärran värld som beskrivs. En värld jag kan bli skrämd av men inte helt ta till mig trots allmängiltigheten i mycket av det boken behandlar. Less hade nog varit more i vissa fall. Men framförallt kommer jag aldrig riktigt under huden på någon karaktär.
Jag vet att man inte ska jämföra författare utan istället bedöma ett författarskap för sig utifrån dess uttryck. Jag kan dock inte låta bli för att tydliggöra vad jag menar. Hade Doris Lessing skrivit den här boken hade jag förmodligen behövt psykologhjälp för att ta mig förbi dessa människoöden. Hosseini saknar helt enkelt hennes psykologiska finkänslighet, hennes språk och nyansrikedom. Å andra sidan är han en förbannat begåvad historieberättare.
Innan jag sätter mitt betyg vill jag säga att jag ej sett filmen som bygger på Flyga drake men jag anser att varje regissör som med detta som grund misslyckas med att göra en engagerande film ska överväga ett nytt yrkesval.
Mitt betyg blir 4 bubblor.
